Varning! Nu blir det ”cringy” som en av mina döttrar skulle säga.

Att växa upp i Piteå på sjuttiotalet var ganska tufft. Tänk själva; liten stad, alla har koll på varandra, inte så där värnande utan mer kika-fram-bakom-gardinen-koll, vi barn rände omkring rätt fritt så vi skapade våra egna regler. Liksom det säkert är i alla mindre orter blev könsroller mer ytliga och framträdande. Det gällde att sticka ut men inte på fel sätt.
I sådana samhällen blir oskrivna och outtalade lagar mer markanta. En sådan lag som att snälla killar inte får ligga med tjejerna.

Jag hade gått från att vara en nörd som inte syntes, mest för att jag tillbringade så mycket tid på biblioteket, till att bli en snäll, ibland litet för full, men ändock i grunden snäll kille. Problemet var att dosera fyllan rätt; drack jag litet blev jag bara tystare. Drack jag mer kunde jag till och med prata, men det krävdes ganska mycket alkohol innan jag kunde prata med Flickor. Och när jag väl var där var det bara alltför lätt att halka över till för mycket och det slutade antingen i ett hörn eller spyende på toaletten. Att vara sjutton-arton och oskuld var ett stort bekymmer. Allting är inte bara större och allvarligare i den åldern; alla andra verkade ju ligga med varandra både till höger och vänster. Jag var en liten, ynklig minoritet. Om en kompis himlade med ögonen mot en tjej och gjorde obscena gester och gutturala ljud tänkte jag; Hjälp! Jag förstår inte något av det där som han verkar vara en expert på.

En gång, innan jag slutligen fumlade mig igenom min egen sexuella debut, hamnade jag i samma rum som en kompis och en flicka på en fest. Jag hade blivit för full och försökte sova, snedstreck, låtsades vara utslagen. De var väl inte riktigt ett par, de verkade bara umgås ibland, men den här kvällen var de i full gång, och tänkte nog inte så mycket på mig. Kläderna av, smack och smask, sängen knarrade förskräckligt.

Jag låg och höll andan och vågade inte röra en fena. Tänkte att de kanske inte hade sett mig.

Sedan mumlade han något jag inte hörde. Jag hörde däremot hennes röst klart och tydligt: ”Jo, kom igen nu. Jag vill ju.”

Mer mummel från honom.

”Snälla”, vädjade hon. Och då svor han åt henne, grovt och tvärt och fult, och gick plötsligt därifrån. Och jag var ensam i ett rum med en flicka, som var söt och attraktiv, och dumskallen inuti mig trodde nog att det där kanske var till min fördel att hennes pojkvän betett sig som han gjort. I tystnaden lät hennes snyftningar outhärdligt högt.

”Gick han?” kväkte jag dumt. Jag chockade mig själv med en hög och gäll röst.

Hon kom och satte sig på sängen där jag låg, iklädd bara ett tunt linne och trosor. Jag försökte undvika att titta på henne.

”Är du vaken?” frågade hon och snörvlade bort en sista tår. Utan att vänta på att jag skulle få fram ett svar fortsatte hon; ”Han är ett jävla svin.” Hon började berätta om hur de ena stunden var ett par och i nästa undvek han henne. De hamnade i sängen bara när han var full. Medan hon pratade blev hennes röst starkare, steg upp ur tårarna och skakade dem av sig.

Jag lyssnade inte så bra som jag gav sken av. Efter ett tag vågade jag mig till och med att titta på henne. Jag hade väl sett lättklädda flickor förut, ja, till och med helnakna, pornografi fanns ju även innan internet, men det var stor skillnad att se en bild och att faktiskt vara så nära någon att man kunde känna deras kroppsvärme.

När hon såg att jag blev en aning mindre blyg och tittade på henne, log hon och böjde sig fram för att kyssa mig på kinden.

”Du är fin”, sade hon.

Vid det laget skiftade jag troligen i blått av syrebrist. Nu. Det. Orden stockade sig.

”Nej”, sade hon plötsligt som om någon inre röst sagt till henne att skärpa sig. ”Jag kan inte. Du är en snäll kille, alldeles för snäll.”

Japp. Så, där var det! Mitt i nyllet, som vi sa på den tiden. Tjejer ligger inte med snälla killar. Jag kunde se mig själv skröpligt gammal, urgammal, och för evigt fast i det där ”snällkille”-stadiet. Hur skulle jag någonsin komma ur det? Bli elak? Hur blev man elak? Kanske börja med ytan, bära solglasögon, tejpa mungiporna så de aldrig log, träna framför spegeln att säga taskiga och elaka saker… Faktiskt upptog det där bekymret avsevärt mycket av min tid, fast jag kom aldrig längre än till planeringen.

Något oväntat hände och allt förändrades i ett drag. Gruppen ”Dag Vag” spelade på det enda diskoteket som fanns, Don Pepino hette det. På något sätt lyckades jag få till alkoholdosen rätt den kvällen, plötsligt händer det(!), en gång på hundra, inget sitta i ett hörn och inte heller slockna på toaletten. Jag fann mig dansa med en tjej, några år äldre än jag, och jag pladdrade tokigt mycket och djävligt kloka saker, tror jag, och plötsligt kysstes och hånglade vi där på dansgolvet. Vi stod även utanför och fortsatte en stund när alla skulle gå hem, ifall någon betraktare skulle ha missat det. Det blev inget mer än så den kvällen men vi hade inte stängt igen några dörrar, så att säga.

Det var bara ett problem som ingen av oss räknat med; hon var lärarinna på skolan där jag var elev. Åldersskillnaden var inte så stor eftersom hon var alldeles ny. Jag hade inte henne i något ämne själv och vid det laget skolkade jag så ofta att det nog var omöjligt att veta om att jag var elev där. Skolan hade trots allt 1800 elever.

Några dagar senare stötte vi samman i skolans korridorer, jag med en studierektor som lyckats fånga mig när jag smet från en lektion och hon med en annan elev. Ekot när de dörrarna smällde igen kan nog fortfarande höras i skolans korridorer.

Men något hade hänt. Många hade sett oss och ryktet gick. I Piteå visste ju alla allt om alla. Djungeltrummorna gick oavbrutet. Flickor började hälsa och se mig. Jag var inte längre bara en snäll kille. Jag var farlig och oberäknelig.

Ett par veckor senare hade jag min verkliga sexdebut. Total katastrof. Det blev en gräsligt blodig och rörig historia. Något brast på mig, ja, någon slags sträng undertill som ett fåtal killar kunde ha (läste jag mig till i en läkarspalt senare), och kondomen sprack så det var blod och spermier överallt och jag var svullen och öm och kunde inte pröva igen på en vecka. Mödomsentusiasterna skulle ha fått glädjefnatt. Till råga på allt ville någon högre makt visa att nu var spelet verkligen på allvar. Tjejen blev gravid.

Vi lyckades på något sätt fixa till en abort på sjukhuset senare utan att någon av våra föräldrar fick reda på det. Hon fixade det, för hon var smart och företagsam. Jag var nog bara en förvirrad fåntratt. Om hennes föräldrar kom på det skulle de ha tvingat henne att behålla det, sade hon och hon hade en lillasyster som var fyra och hatade småbarn så som man nog gör om man är tonåring och har en lillasyster på fyra. På många sätt var den här nya nivån jag uppnått mycket svårare. Nästa nivå i det där spelet var väl att verkligen få barn. Dit skulle det dock ta lång tid och många turer.